Intresset för gamla Renaulter kommer egentligen av att farsan åkte Renault en gång i tiden. Han körde båda R8 och R10 på den tiden det begav sig.
Hösten 2000 hittade jag ett fint R10-objekt på annons i Classic Motor. Med inredning i nyskick, full dokumentation och en garanterad mätarställning på 6300 mil var valet inte så svårt. Rost fanns dock i skärmar och hjulhus, samt några parkeringsskador, vilket gjorde det nödvändigt med viss svetsning och byte av skärmarna, samt delvis omlackering. I samband med byte av koppling och motorlyft lackerade jag också om motorrummet.
Renoveringen blev av den "rullande" sorten. Man var ju lite för sugen på att ut och åka, samt att jag studerade och bodde på annan ort under den här tiden. Så under 2001 svetsade jag hjulhusen och bytte skärmar, förutom en utbytes-skärm som jag inte lyckades att få tag på förrän till -02. Då byttes även den, samt utförde dito svetsning. 2003 var det dags för kopplingsbyte och då passade jag även på att lackera om motorrummet och tillhörande detaljer.
Så sedan 2003 är detta min sommarbil som jag åkt med en hel del träffar och andra turer. Det har blivit ganska exakt 2000 sommarmil sedan köpet
Kanske ska tillägga att bilen är helt standard
Måste väl vara det för blå är ju kärleken till den här fransyskan 
där publiken får rösta på ett lämpligt namn till henne 
) frågan är somsagt vad man skall döpa en bil i för vätska